Det pratas mycket om återhämtning i träningskretsar. Eller…. det kanske det inte gör. Men det är rätt mycket prat om ”vikten av återhämtning” jämfört med hur lite folk faktiskt har det som en viktig del av sin träning eller ens har den minsta plan för det. Men man säger gärna att det är viktigt med återhämtning – till andra. Har dock ett tips för hur det blir lättare att faktiskt använda sig av de råd du gärna delar med dig av. 

Först måste vi slå fast en sak. Allt du kan komma på som ska förbättra återhämtningen efter träning, nedjogg, isbad, kompressionskläder, osv är i stort sett verkningslöst jämfört med att sova mer. Eller som en av Sveriges ledande idrottsforskare inom uthållighetsidrott, Mikael Mattsson, sa en gång under ett föredrag jag var på: ”Allt annat ni gör för återhämtning är en piss i havet jämfört med sömn”. Men av någon märklig anledning är det lättare att köpa svindyra kompressionsstrumpor eller drycker med en magisk kombination av protein, antioxidanter, elektrolyter och enhörningshorn än att att gå och lägga sig lite tidigare på kvällen. 

Tror vi måste paketera konceptet ”återhämtning” bättre. I ordet ligger implicit att det är något man gör efter sin träning. Men då har jag ju redan klarat av det som var viktigt, dvs själva träningen. Dessutom hinner det i regel gå så många timmar från det att jag avslutat passet till att jag gå och lägger mig på kvällen, vilket gör det svårt att rent känslomässigt se hur det hänger ihop och peppa mig att skippa ett avsnitt till i min serie för att gå och sova.

Istället för att tvinga sig att se bakåt, ”jag tränade hårt på eftermiddagen och måste därför så här sju timmar senare gå och lägga mig”, är det ofta lättare att planera träningen framåt. Till exempel är det lättare att på nyårsafton se framåt och bestämma sig för hur träningen ska se ut under året än när det verkligen är ”under året”. Själv är jag jättebra på att på kvällen tänka: ”Imorgon bitti ska jag springa före frukost” och lägga fram kläder så jag lätt ska komma iväg. Men när jag väl vaknar säger min kropp mest ”Är du helt dum i huvudet” och ställer in det vansinniga påhittet (är motsatsen till morgonmänniska). 

Har nu en idé, som jag sannolikt inte alls är först med, för att göra det lättare att faktiskt sova mer och därmed också bli en bättre löpare. Tar fasta på att det är lättare att dagen innan ha storslagna planer. Precis som det är lättare att ge nyårslöften dagen innan det blir nytt år och man faktiskt ska leva upp till det man lovat. Tänker att du ska se på sömn som din POW. Om du inte vet vad det är kan jag berätta att det är en rätt stor grej i gymvärlden och är en förkortning av Pre WorkOut, vilket i regel är ett pulver man blandar med vatten och dricker före passet för att orka bättre eftersom det innehåller saker som koffein och en jäkla massa annat som ska göra att du kan pressa dig extrasupermycket på passet. Sömn är din POW. Se inte sömn som något du ska göra för att återhämta dig utan som en förberedelse för nästa pass. Något som får dig att prestera bättre på träning vilket gör att du utvecklas som löpare. Tuffa intervaller imorgon? Lägg dig en timme tidigare. Långpass imorgon? Lägg dig en timme tidigare. Jonglera jobb, barn, träning, pandemi, dement pappa, bankärenden och katt med springmask? Lägg dig en timme tidigare!

Om inte annat kanske titeln på Mikael Mattssons föredraget där han pratade om vikten av sömn kan inspirera dig: ”Nyckeln till framgång utan ansträngning”.

God natt!