Så här i början av januari är det ofta fullt på gym, simhallar och andra träningsanläggningar. Det är alla som bestämt sig för att det ska bli ändring under det nya året och ska börja träna mer. Men istället för att hylla alla som lyckats ta sig upp från soffan och in på gymmet skojas och hånas det friskt om alla nyårslöftesmotionärer som snart försvinner. Jo, jag tycker man får skoja om det mesta, nästan allt faktiskt. Men jag har en fråga: Tror du att din kollega på jobbet som inte tränar och aldrig varit på ett gym men gärna skulle vilja prova blir mer sugen på att komma till skott när denne hör dig prata om alla nybörjarna som är i vägen och använder  maskinerna fel? Eller finns det risk att kollegan blir mindre sugen då det finns en uppenbar risk att framstå som en okunnig tönt?

Livsstilsförändringar är svårt. Att till exempel att komma igång med träning när man inte tränat på alls på många år är verkligen inte lätt. Tvärt om, det är jättesvårt. Om du nu tänker ”Nej, det är inte alls svårt för jag gjorde det” är du dum i huvudet på riktigt. Hur många nyårslöften om att sluta röka, träna mer, jobba och stressa mindre, måla mer akvarell och att bada varje dag i en sjö avges inte medan nyårsraketerna smäller? Och hur många av dessa förhoppningar har grusats när man summerar årets 365 dagar senare? Typ alla rent statistiskt sett även om det sjävklart finns en och annan som faktiskt lyckas med det de tänkt.

Det finns sjukt många fördelar för personer som inte tränar att komma igång med regelbunden träning ett par gånger i veckan. Det funkar förebyggande för en lång rad sjukdomar och skador, som olika cancerformer, diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar och brutna lårbenshalsar. Minnet blir bättre, immunförsvaret starkare, sömnen förbättras och stressnivåer går ner. Extremt positiva effekter för både den som börjar träna och dess familj och vänner som får en friskare och piggare version av den personen som de rent statistiskt sett får spendera mer tid med när risken för en för tidig död minskar. 

Och rent samhällsekonomiskt finns det massor av miljarder med skattekronor att spara då allmänhälsan hos befolkningen i stort skulle förbättras. Det är alltså bra för individen, individens familj och vänner och samhället i stort om fler tränar. 

Okej. Då har vi alltså konstaterat att det är väldigt bra på väldigt många olika sätt om fler börjar träna. Då kan det ju vara bra om vi hjälps åt för att fler ska ta steget till en mer aktiv livsstil. 

En av de svåra sakerna med att komma igång med träning är att personer som inte motionerar inte riktigt vet hur de ska göra för att komma igång. Och det gäller speciellt styrketräning. Har man ingen erfarenhet av att träna på gym kan det känns väldigt avskräckande att gå dit när man inte vet hur det funkar. Hur funkar omklädningsrummen? Hur funkar alla maskiner? Och vad tusan gör jag med de där kaonokulorna med ett handtag som finns i olika vikter? Man vill ju inte verka dum och göra bort sig. 

Nu till det som jag hakar upp mig på. Efter nyår och sommarsemestern är det extra mycket människor som skaffar sig medlemsskap på ett gym. Det är dags att ta tag i den där kroppen som börjat förfalla lite och nu jäklar ska det göras. I min värld är det extremt positivt. Att fler kommer igång med träning och faktiskt vågar sig iväg till kanske sitt livs första gymbesök. Men vad gör vi som tränar året runt? Jo, vi hånar dessa människor. Hur många gånger har du den senaste tiden sett ett meme eller hör någon säga något nedlåtande om hur fullt det är på gymmet efter nyårslöften om mer träning och att de snart försvinner? Hur många gånger har du själv skojat om det? Jag skäms lite men måste dessvärre erkänna att jag gjorde det för bara ett par dagar sedan. 

Jag fattar grejen. Genom att skoja om hur träningsanläggningar fylls av människor efter nyår berättar vi för alla som orkar lyssna att vi minsann är mycket bättre människor för vi tränar året om. Vi är duktiga och har karaktär, till skillnad från alla de där andra karaktärslösa slashasarna som bara orkar hålla i regelbunden träning i några veckor. 

Det här tangerar en annan sak som jag skrivit om tidigare – hånet mot framför allt män mellan 40 och 55 år som också bestämt sig för att försöka komma i form. Men de väljer att börja cykla. Cykel är en väldigt bra motionsform, speciellt om man har lyckats samla på sig lite för många kilon runt midjan. Då är det sjukt mycket mer skonsamt och lättare att komma igång än med till exempel löpning. För att göra det hela lite skojigare och motivera sig själva kan en del av de här männen skaffa sig cyklar och cykelkläder som underlättar träningen och gör den roligare. Men då är de patetiska. De kallas MAMIL (middle age men in lycra) och har någon typ av ålderskris. Framför allt är de fjantiga och patetiska och förtjänar att hånas. Eller så har de kommit på ett sätt att ta hand om sin kropp för bättre fysisk och psykisk hälsa. Vad tycker du alternativet är? Att de forsätter sitta hemma i soffan? Hade vi inte kommit överens om att det är jättebra om fler kommer igång med träning, både på individnivå och för samhället i stort? Eller tycker du att det är okej att de tränar mer men att de borde valt ett sätt som DU tycker passar bättre. För det vore ju helt bisarrt att de skulle få välja själva vad de tycker är kul. Eller? 

Allvarligt – hur tror det känns för din kollega på jobbet som för första gången i sitt liv vågat sig i väg till ett gym eller kanske bara planerat att gör det nu under första halvan av januari att sitta bredvid dig vid eftermiddagsfikat och höra dig i hånfull stämma prata om alla fjantiga nyårslöftesmotionärer? Om hur du önskar att de inte var på ditt gym och planlöst irrade runt och dessutom gjorde kettel bell-swings med en teknik som är under all kritik. Tror du de blir mer eller mindre sugna på att börja träna på gym?

Så nästa gång du hör om en person i bekantskapskretsen eller på jobbet som efter ett nyårslöfte hakat på en gymkedjas januarikampanj eller om mannen som just fyllt 40 eller 50 och köpt en jättedyr kolfiberracer och väldigt tajta cykelkläder runt den lite tjocka magen tycker jag du ska söka upp den personen och säga ”Jag hörde att du börjat träna. Fan va kul, grattis. Ska vi köra ett pass ihop”.

MER PÅ SAMMA TEMA: Träning är inget vidrigt straff!