En löpare med sned rygg och olika långa ben och helt olika stor kraft i frånskjutet med höger och vänster fot är i princip dömd till skador och suboptimal prestation. Det är därför det är så viktigt att göra noggranna kroppstester och sträva efter perfekt symmetri. Eller så är det inte alls så. Det kanske kan gå hur bra som helst så att den skavankfylda löparen som beskrevs i första meningen blir den snabbaste människan i historien.

Jag har på uppdrag av Naprapatförbundet hållit i ett par vidareutbildningar för naprapater som är intresserade av att lära sig mer om hur löpning funkar och hur de ska kunna hjälpa alla som kommer till dem med olika typer av löparskador. Med naprapatutbildningen på fyra år och ett antal års erfarenhet i ryggen är de så klart väldigt duktiga när det gäller hur kroppen funkar. De kan mycket mer än jag på många områden när det gäller kroppen, det är helt klart. Jag har däremot rätt bra koll på hur löpning funkar. Och ibland får jag nästan känslan av att en del kursdeltagare kan ”för mycket”. När jag till exempel slänger upp en av dem på ett löpband så att de övriga ska analysera hur den personen springer är det inte ovanligt att de snöar in på små detaljer. Typ: ”Är det inte så att foten vrids ut tre grader mer på högern än på vänstern?”. Nu säger jag verkligen inte att små (eller stora) tecken på asymmetri ska ignoreras eller att de inte är tecken på vad som kan bli framtida skadeproblem. Vet många löpare som haft stora bekymmer med just dessa saker och som fått bra hjälp när problemen har identifierats och adresserats på ett bra sätt. Det jag säger är att det kanske inte är så superviktigt att vara exakt symetrisk. De flesta människor är inte det. Och om jag påpekar för löpare att de inte är symetriska och att till exempel höger axel är högre än vänster vilket gör att huvudet lutar lite mer åt det hållet kan man vara rätt säker på att den löparen inom kort får ont kring kappmuskel/nacke på höger sida.

Vi kan ju ta ett bra exempel på att det kan gå rätt bra utan att personen skulle få full pott på sin screening av styrka, stabilitet och rörlighet – Usain Bolt. Enligt en studie som gjordes på Southern Methodist University i Dallas, USA tidigare i år (http://blog.smu.edu/research/2017/07/09/dallas-innovates-smu-researchers-usain-bolts-gait-is-asymmetrical/) noterade man att Bolt hade 13 procent mer kraft i tillslaget mot marken med högerfoten än med vänsterfoten och att vänsterfoten var kvar 14 procent längre tid på marken (dvs längre markkontakttid som kommer av lägre vertikala kraft och som ger lägre energiretur). Han har dessutom skolios vilket troligen är orsaken till skillnaden i kraft då hans ryggrad svänger iväg åt höger närmare huvudet vilket gör att hans högra ben tydligt kortare (ca 1,27 cm). Så trots svängd ryggrad och benlängdsskillnad och en rätt rejäl skillnad i den vertikala kraften mellan höger och vänster ben och den långe jamaikanen ändå de i särklass bästa tiderna på 100 och 200 meter.

Ska jag vara helt ärlig så har Usain Bolt faktiskt brottats med en del ryggproblem under sin karriär, så helt optimalt kanske den svängda ryggraden inte har varit. Men när det gäller förmåga att kunna prestera på absolut högsta nivå under en lång tid har det gått rätt bra. Min poäng är framförallt att man faktiskt kan bli väldigt snabb och framgångsrik även om man inte är så jäkla perfekt och symmetrisk i kroppen.

I regel brukar löpare dessutom vara väldigt intresserade av att veta exakt vilken teknikjustering och/eller styrka/rörlighetsövning som krävs vid varje specifik liten åkomma eller asymmetri de har. Men istället för att stirra på små detaljer kan det även här vara bra att titta på det stora hela. Ser man ser till att en löpare hittar ett bra rörelsemönster som tillåter en bra aktivering på rätt ställen så slipper man ofta många olika bekymmer (bortsett från överbelastning som alltid är en risk). Exakt samma åtgärdsplan kan alltså lösa både problemet i knävecket, i bröstryggen och under foten samtidigt.  Kroppen är en enhet, inte lösa delar. Rörelsen i axel och bröst på ena sidan är med och driver knät på andra sidan (när allt funkar som det ska). En landslagslöpare jag hjälpt en del har klagat över stelhet kring skulderblad och bröstrygg och lite krångel i motsatt höft. Men det var inget fel alls på rörligheten i axel/bröstrygg. Den utnyttjades bara inte på rätt sätt vilket gjorde att en stel löpning uppstod. Och när rörelsen kring skulderbladet korrigerades blev även höften mycket gladare. Att det dessutom gick fortare utan högre ansträgingsgrad var en trevlig bonus. Allt hänger ihop.

Läs även (på samma tema):”Skit i detaljerna”

ps.vill du ändå veta hur symetriskt du rör dig och om du har samma skillnad i kraft i höger och väster ben som Usain Bolt går det lätt att mäta med mina 3D-kameror. Läs mer och boka här!

ps2. Det här ska alla alltid läsa 🙂