Tankens kraft är större än de flesta tror. Du kan till exempel få ett mer energieffektivt löpsteg bara genom att någon står bredvid och säger att du har ett energieffektivt löpsteg. Det finns det siffror på.

Allt sitter i hjärnan. Ja, lite sitter även i hjärta, lungor, muskler och lite annat smått och gott i kroppen. Men när det gäller prestationer, idrottsliga så väl som andra, sitter väldigt mycket i hjärnan. Till exempel är det den som talar om hur mycket krafter du har kvar. Det är inte benen som protesterar i de sista backintervallerna, det är hjärnan.

Eller om du till exempel är lite dålig i magen och inte får i dig någon sportdryck under en lång och varm tävling kan du ändå ta en mugg med sportdryck vid vätskestationerna. Men du dricker inte utan bara sköljer runt vätskan i munnen och spottar sedan ut. Då upptäcker receptorer i munnen att du är på väg att tillföra lättåtkomlig energi, vätska och salter vilket gör att hjärnan släpper på mer energi och du kan få samma energitillskott och prestationsförhöjning som om du verkligen druckit din sportdryck. Det funkar så klart inte i all oändlighet, men hjärnan är mer lättlurad än man kan tro.

Vi kan ta ett annat exempel –  förväntningar. Man kan faktiskt säga att du är dina förväntningar. Så bra som du tror att du är, så bra är du. Nja, kanske inte riktigt, men man presterar mycket bättre om man tror på sig själv. Tar ett intressant exempel som inte kommer från sportvärlden. Några hjärnforskare gick till ett universitet i USA där det fanns en matematiklinje som var väldigt avancerad och svår att komma in på. Så gav de förstaårseleverna ett prov som egentligen var för svårt för den nivå de befann sig på. Det visade sig att killarna klarade sig 50 procent bättre än tjejerna. Liknande resultat har tidigare fått forskare att dra slutsatsen att killar i genomsnitt är bättre på att tänka mattematiskt/logiskt än tjejer och att detta beror på skillnader i mäns och kvinnor hjärnor, något de tyckte sig fått stöd för i den här typen av tester. Men så upprepade man testet med andra elever. De här gångerna fick killarna och tjejerna precis lika bra resultat. Skillnaden var att man precis innan testet sa ”Tidigare omgångar har visat att killar och tjejer presterar precis lika bra på det här provet.” Det var den enda skillnaden. Men den meningen räckte alltså att för att lyfta tjejernas självförtroende så att det blev lika mellan könen istället för att grabbarna presterade 50 procent bättre. Det här förklarade forskarna med att killarna i betydligt högre grad än tjejerna var övertygade som sin egen fantastiska förträfflighet vilket ledde till mer positiva tankar om utgången av provet. Tjejerna hade inte samma grandiosa självbild och då blev resultatet också sämre. Nu skulle jag kunna fortsätta detta resonemang och gräva i om skillnaden i självförtroende sitter i hjärnan eller i samhällsstrukturer eller om det är en kombination eller något helt annat, men det var ju inte det den här artikeln skulle handla om. Tycker bara det är ett belysande exempel på vad förväntningar kan göra med en prestation.

Vad man säger till folk kan inte bara få dem att prestera bättre eller sämre på ett riktigt svårt matteprov. Det kan även få dem att springa med en mer eller mindre effektiv teknik. I en studie som publicerats i Journal of Sports Science (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/224396579) tog man 20 erfarna löpare och delade upp dem i två grupper. Så fick de springa i 20 minuter i en fart som motsvarade 75 procent av deras VO2max samtidigt som man mätte deras effektivitet. Till den ena gruppen började man säga positiva omdömen om deras löpteknik och effektivitet varannan minut med start efter 10 minuter. Vad forskarna sa hade ingenting med verkligheten att göra, alla i den gruppen fick höra samma sak. Det var saker som ”Det ser bra ut! Du är så effektiv att du ligger i bland de bästa 10 procenten av de vi testat”. Och efter två minuter var det dags igen för till exempel: ”Du ser väldigt avslappnad ut. Du är har verkligen en effektiv löpteknik”.

Resultatet ser du här ovan där EE är de som fick positiv feed back på sin effektivitet och de i kontrollgruppen som inte fick några ord på vägen alls. Syreförbrukningen gick alltså ner så snart forskarna satte igång med sina glada tillrop vilket betyder att löparna inte bara fick höra att de sprang mer effektivt, de gjorde det också i praktiken.

Visst kan det låta konstigt att löpare bli effektivare och får minskad syreförbrukning endast genom att någon säger att de ser effektiva ut. Men det är inte ett dugg konstigare än att matteresultaten för tjejerna kraftfullt förbättrades endast genom att någon sa att de skulle klara det bra (och nu har vi inte ens börjat snudda vid visualisering som är ett annat favoritämne men som får avhandlas i en annan artikel).

Vad betyder då det här i praktiken? Tja, för det första att det lönar sig att se över sin löpteknik. Det finns tränare/idrottare som anser att om man bara springer tillräckligt mycket så kommer man med tiden bli så absolut effektiv som man kan utifrån sina egna förutsättningar. Men om man bara genom att få höra att man är effektiv kan sänka sin syreförbrukning, tänk då vad det betyder om man får en professionell löptränare med ett bra öga för teknik att komma med små upplyftande kommentarer om just dina största förbättringsområden och tips på hur du når fram till optimal biomekanik.

För det andra kan man slå fast att positiv feed back är att föredra framför skällande på det som inte är bra, typ: ”Spring inte som en hösäck!”. Och det här är något vi i Team Snabbare verkligen anser. Det ska vara roligt att träna. Tränare som med visselpipa och gormande som en grälsjuk furir  vrålar fraser som ”Kom igen nu, min farmor klarar fler och snabbare armhävningar än ni” är inget vi föredrar. Och nu finns det till och med staplar och diagram som stöder vår positiva linje.

Läs även: