Skit i detaljerna!

Detaljsjukan sprider sig. Vart jag än vänder mig ser jag löpare som har svårt att förbättra sig på grund av att de stirrar sig blinda på detaljer som knappt betyder någonting medan de struntar i sånt som faktiskt betyder något. Men håll käften och spring någon gång nurå!

Att något som är så enkelt ska krånglas till så till den milda grad är mer än jag begriper. Vill du bli bra på att springa tycker jag att du ska……….(trumvirvel)………springa!

För alla mellan nybörjare och helt okej löpare behövs i regel inget annat. När du väl kommit igång är det bra om du kan variera dig så mycket som möjligt. Spring långt, spring kort. Spring backigt, spring platt. Spring ofta ganska lugnt men spring riktigt knasigt snabbt ibland. Spring allt mellan riktigt långa långpass och 10-sekundersintervaller. Ta lång vila mellan intervallerna ibland och kort vila ibland. Nej, i början behöver du inte veta exakt om det är åttahundringar eller fyraminutersintervaller du ska köra eller hur många repetitioner och antal set som är optimalt eller vilken vila du ska ha. Kör lite som du tycker, huvudsaken är att du springer kontinuerligt.

Springer du idag 2-3 gånger i veckan? Spring 3-4 gånger i stället.
Hepp! Lätt som en plätt!

Vill du verkligen säkra dina framgångar kör du även lite löpspecifik styrka och rörlighet och det speciellt om du har ett heltidsjobb som innefattar kontorsarbete eftersom kroppen för de flesta kontrosråttor funkar lite halvdåligt med stelhet och svagheter lite här och där.

Men så enkelt kan de flesta inte göra det för sig. Nej då. Redan här har du säkert tänkt saker som: ”Löpstyrkan, hur ofta ska jag göra den? Är det ett eget pass eller bör man göra den i samband med löpträningen? Är det i så fall före eller efter själva löppasset? Är det i så fall före eller efter långpasset eller intervallerna eller ska man variera sig beroende på vilken tid på året det är och hur lång tid jag har kvar till min A-tävling? Ska jag verkligen göra armhävningar, är det i så fall med brett eller smalt grep, ska händerna vara lite upphöjda för att göra armhävningarna lite djupare, ska de vara explosiva eller långsamma eller är det olika om jag går upp eller ner och hur många ska jag göra egentligen?”

Men skit i det! Bara gööööööööör några övningar! Det stora problemet för de flesta löpare är inte om de råkar köra styrkan före intervallerna eller efter långpasset utan att de inte gör den. Kan vi inte bara komma överens om att du faktiskt kör löpstyrka och en del rörlighet regelbundet så kan vi prata om när du ska göra dem senare. Samma sak med vilka övningar du ska köra och hur många repetitioner som är optimalt och vilken vila det är mellan seten. Men va fan….sök på ”Strength excercis runners” på YouTube och gör några av de som ser skojigast ut. Så noga är det inte för de allra flesta som motionsspringer.

Dessutom, om jag säger att du bör göra styrkan efter ditt intervallpass är det inte helt otroligt att du låter bli övningarna helt och hållet om du nu fick lite ont om tid efter just det passet. Att du däremot hade tid efter distanspasset två dagar senare och kunde kört dem där är då kanske inget som slår dig. Det var ju efter intervallerna du skulle göra dem, för det hade jag sagt.

När vi ändå är inne på ovidkommande detaljer kan vi även kliva in på området: ”Saker som folk har för sig för att återhämta sig bättre”. Det är löjligt dyr chokladmöjlk, speciellt åtsittande kläder, isbad, vitaminpiller, massage och så vidare i all oändlighet. Vad du än kommer på för bättre återhämtning så finns det ingenting, INGENTING, som ens är i närheten av sömn. Vill du bygga upp dig efter träning och bli bättre – sov! Strunta i alla annat. Sov mer! (läs mer om det här: ”Sov dig i form” och om risken med vitaminpiller här: ”Sämre prestation av antioxidanter på burk”).

Kan vi förresten inte vara överens om att du behöver skära ner på det här larvet med all elektronik? Visst, jag inser att det kan finnas ett värde att ha koll på till exempel puls. Men jag är rätt övertygad om att 98 procent av tiden som svenska löpare använder pulsklockor så är det inte på det sättet som är adekvat för deras utveckling utan mer ett lakoniskt konstaterande: ”Jaha, nu är jag uppe i 163 i puls, där ser man”. Men det värsta med elektroniken är ändå allt slöseri med träningstid som ägnas åt att stirra på resultatet av det som elektroniken samlat in. En del kan spendera timmar vid sin dator med att titta på kartor så de ser hur de har sprungit, ”här ser jag att stigen svängde nästan 180 grader, det var värst”. Som om de inte visste det ändå! Så kan de följa höjdkurvor och se hur pulsen har varit och ägna 15 minuter åt att konstatera att pulsen steg när de sprang uppför den långa branta backen. Nähä, är det sant?

Finns klockor som triathleter brukar använda som inte bara kan tala om hur långt och snabbt du simmar utan även vilket simsätt du använde. ”Nej, tydligen ingen fjäril idag heller” kan du då konstatera när du kommer hem och stirrar på din datorskärm och fullständigt glömt hur du simmade. Min klocka kan tala om hur mycket min tyngdpunkt rör sig upp och ner och hur lång tid jag hade foten i marken i genomsnitt. Tvivlar starkt på att den genomsnittliga användaren av dessa klockor har en susning om vad som är bra, vad som är dåligt och hur man på bästa sätt faktiskt försöker korrigera sig på ett optimalt sätt. Om folk istället gjorde en bålstyrkeövning och en höftrörlighetsövning eller bara sprang lite mer istället för att pilla på sina mojänger skulle de blir bra mycket bättre.

När du har stirrat färdigt på allt som din kroppsburna elektronik har genererat ska du väl ladda upp hela eländet på Funbeat eller Jogg och jämföra med alla andra och då framförallt de du känner och kolla hur många mil du har fått ihop den här månaden jämfört med Anders eller Eva och då även känna en viss belåtenhet eller besvikelse beroende på om du var bäst eller inte. Och där gick ytterligare 45 minuters träningstid i veckan till onödigt jämförande och Strava-pillande.

Å så alla jävla bilder på Instagram när du springer. Jag må vara fumlig med telefonen men jag tror inte att det är så lätt att ta så pass snygga selfies som du gör under passet att du sätter dem på första försöket. Och alla bilder på dig på lite avstånd, vem tog dem? Var det din kompis? Var det alltså så att ni stannade medan du plockade upp telefonen och låste upp den med koden, öppnade kameran och gav den till din kompis som tog ett flertal bilder medan du sprang fram och tillbaka? Eller hade du ingen kompis med dig utan tog dig tid att ställa in så att den tar bild med 10 sekunders fördröjning och sedan placerade telefonen på en mur eller en gren medan du poserade så stiligt du kan? Men tänk om du hade sprungit all den där tiden istället, hur många mil hade det inte blivit på ett år?

Ju snabbare du är desto viktigare är det att börja titta på detaljer. Men för väldigt, väldigt många av alla som springer och vill förbättra sig är mitt råd:  strunta i alla prylar och träningsdetaljer och se istället till att springa mer varierat och mer i volym. När du gjort det kan du se över sin rörlighet i framförallt höften och lägga in lite löpspecifik styrketräning (ja, löpskolning räknas hit). Sedan är det dags att titta på det där med att äta mat lagad på bra råvaror och sova mycket. Då kommer resultaten av sig själva.

Innan du hetsar upp dig för mycket för att skriva en ilsken kommentar vill jag även tillägga att om du nu blir motiverad av tekniska grunkor och kompressionskläder av senaste snitt så att du springer mer är det så klart med helt okej eftersom slutsumman i alla fall landar i att du springer mer vilket var själva huvudsyftet med texten.

ps. Det finns dock en genväg till att springa snabbare och längre utan att behöva springa snabbare och längre. Du kan du ju alltid förbättra din energieffektivitet. Det går rätt kvickt och jag tror bestämt man kan boka sånt på den här sidan 🙂

ps2. Förslag på övningar för styrka och rörlighet hittar du på Spring Snabbares YouTube-kanal.

ps3. Helt orelaterat men ändå: http://www.fredrikzillen.se/testimonials