Jämför man en elitlöpare och en halvtaskig motionär är det tydligt hur motionären skumpar upp och ner medan elitlöparen mest glider fram nästan utan att röra sig i höjdled alls. Det hela handlar dock till stor del om en optisk illusion. Elitlöparen kan visst röra sig massor upp och ner, men då på ett helt annat sätt. Dessutom är det jättesvårt att få till ett energieffektivt steg om man inte rör sig för lite upp och ner. 

I princip låter det inte så tokigt med den här idén: ”Du ska inte lägga så mycket kraft upp och ner när du springer, det är bara slöseri. Kolla på elitlöparna, de ser i det närmaste ut att sväva fram utan den minsta rörelse i höjdled. Och det speciellt om man jämför med motionärer som alldeles tydligt guppar upp och ner något alldeles förskräckligt mycket.”

På YouTube, i bloggar och på olika löparforum ser man gärna idéer av det här slaget. Förvånansvärt ofta med idén att löpare ska röra sig upp och ner så lite som möjligt och att det optimala är att inte röra sig upp och ner alls. Men nu funkar det inte så. Man ska röra sig upp och ner. Det hela är framför allt en kombination av hur vertikalförflyttningen sker och en optisk illusion.

Tycker vi börjar med att titta på bilderna på Paula Radcliffe och Kenenisa Bekele här nedan.

Är de högt upp i luften? Jepp! Jättehögt! Kan vi nu vara överens om att även elitlöpare rör sig en hel del i höjdled? Bra, då är det sluttjafsat om det. Man behöver en viss balistisk bana för att flytta kroppens massa framåt medan gravitationen drar oss neråt. Man kommer ju inte att komma speciellt långt om man försöker kasta ett spjut helt horisontellt. Skillnaden mellan eliten och motionären är mer hur de rör sig upp och ner medan skillnaden i millimeter är mindre än man skulle kunna tro. Motionären landar i princip alltid lite för långt framför tyngdpunkten med foten vilket gör att det blir ett ganska tvärt stopp som gör att kroppen komprimeras och roteras. Eftersom motionären dessutom inte alls har samma muskelstyrka som elitlöparen orkar de inte hålla emot de komprimerande krafterna vilket gör kollapsen ännu värre.

Så om du tänker att två löpare ska springa rakt fram. Innan de startar har vi satt ett sånt där vattenpass med laserstråle i navelhöjd på dem. På bilden här nere är laserstrålen grön. Vi kommer då att se även om de i det här teoretiska exemplet rör sig exakt lika mycket upp och ner i centimeter så är det på helt olika sätt. Elitlöparen (röd) är jättestark och får en minimal kollaps när foten landar med ca 2,5 gånger kroppsvikten. Det fjädrar bara till lite och sedan blir det en hög och fin båge innan nästa landning. Motionären bromsar mer med sin sämre teknik och är dessutom svagare och sämre på att stå emot komprimerande krafter och läcker däremot energi åt alla möjliga håll i sin kollaps/rotation. Har försökt illustrera det i bilden här nedan där den blå motionären och den röda elitlöparen rör sig exakt lika mycket upp och ner på ganska olika sätt om den tänkta, gröna laserstrålen i navelhöjd.

Det blir också lite av en optisk illusion. När en person trycks ihop ser det också ut som om den rör sig mer upp och ner. Elitlöparen bara studsar ju till och ser då inte alls ut att ha någon vertikalförflyttning. Men som vi redan konstaterat på bilderna här ovan på Radcliffe och Bekele så stämmer ju inte det.

Vill du se rörliga bilder på skillnader mellan att mest kollapsa eller mest bara studsa till kan du se det på filmen här nedan. Och visst ser det ut som om de faktiskt studsar mer på ”före-filmerna” jämfört med de som tagits efter en stund? Här är det alltså inte alls så att de plötsligt har blivit starkare och är bättre på att orka stå emot de kollapsande krafterna, det är ju bara en typ en timme mellan filmerna. Istället har bromskrafterna minskats rejält vilket gör att de faktiskt klarar att stå emot kollapsande krafter så att de blir mer åt elitlöparhållet i efter-filmen. Bättre teknik=mindre broms=snabbare utan att det kostar mer energi.

Som jag ofta tjatar om är det väldigt viktigt att ta till vara på den elastiska energi som lagras i muskler och senor när man springer. Brukar kalla det ”Pjongeffekten” och kan kort sammanfattas med att när muskler och senor dras ut, till exempel när man tar emot en landning, så lagras där ungefär som när man drar ut en gummisnodd. Har man tillräckligt kort markkontakttid får man denna energi i retur som ett driv i steget. Personer som rör sig väldigt lite upp och ner (något som ofta sker om man har en för hög frekvens) landar väldigt mjukt vilket gör att ”gummisnoddarna” inte dras ut optimalt vilket gör att att man inte laddar muskler och senor med så mycket energi vilket gör att man inte alls får samma tryck i steget och är inte lika energieffektiv. Vill man se en film om hur ”Pjongeffekten” funkar kan man göra det här!

Sammanfattning: Elitlöpare rör sig också upp och ner en hel del men på ett litet annat sätt och ett sätt som både är nödvändigt och bra för deras driv medan motionärer rör sig upp och ner på ett sätt som både kan ge ökad skadebenägenhet samt bromsar deras driv och ger sämre energieffektivitet. Genom vertikalrörelsen skapar elitlöparen också ett bra tryck i steget vilket också är nödvändigt för att kunna utnyttja den kroppsegna elasticiteten som ger gratisenergi.

Vill du veta hur många millimeter rör du dig upp och hur det påverkar din energieffektivitet? Ta reda på det med en test med MotionMetrix! Då får du dessutom hjälp att bli väldigt mycket mer energisnål i ditt löpsteg. Bokas här!