Löpning utan dunsar

Stötarna man får vid landning när man springer sliter en hel del. Det är bland annat därför löpare springer mycket mindre än vad cyklister cyklar, simmare simmar och längdåkare åker skidor. Men volym är viktigt för prestation. Därför kan det vara bra att ha ett sätt som gör att man inte tappar volym i sn träning även om man är sliten och/eller har någon skada och som inte betyder standardlösningen för detta, vattenlöpning som kan svårt att få till.

Som sagt, stötar sliter. Men samtidigt är det viktigt att man har en ganska hög volym löpträning om man ska bli bra på löpning. Det är ju ingen slump att elitlöpare springer upp mot 20 mil i veckan (vissa lite mer, vissa lite mindre). Det är till exempel väldokumenterat hur de forna träningskompisarna Mo Farah och Galen Rupp använt ett undervattenslöpband så fort de fått någon känning eller känt sig lite slitna. Allt för att få ihop tillräcklig volym på sin träning. Här kan du se en (reklam)film om detta. Nu är det få förunnat att ha ett löpband i en pool som man kan använda regelbundet. Samma sak med de antigravitationsband som finns där man lyfts upp så att man “väger mindre” än man verkligen gör för att på det sättet få ner belastningen på kroppen. För mer vanliga människor brukar vattenlöpning rekommenderas om man någon anledning måste ta det lugnt. Och det är ingen dum idé. Det är extremt skonsamt samtidigt som man rör sig så som man gör när man springer. Då har man i regel ett bälte på sig i något material som flyter bra. Har man inget vattenlöpningsbälte men tillgång till en sjö eller ett hav kan man även göra som jag gör på den här instagramfilmen när jag springer på botten längs med en strand när jag har vatten upp till midjan.

Det är dock rätt bökigt och/eller dyrt med undervattenslöpband, antigravitationsband, strandlöpnig och vattenlöpningsbälten i den lokala simhallen. Då kan man istället använda en crosstrainer som troligen finns på ditt lokal gym. För att göra det hela så löplikt som möjligt rekommenderar jag att du släpper handtagen. Det blir extremt mycket bättre (och löplikt) om du istället fokuserar på tekniken och får med höft och överkropp som när du springer.

Själv har jag ju lyckats vrida knät lite olyckligt (inte under löpning) så min menisk gått sönder. Och då passar den här träningen mig rätt bra. Typ som på filmen här nedan.

Om en skada är långvarig måste man så klart även hålla igång hjärta och lungor så man inte tappar sin syreupptagningsförmåga så mycket. Då krävs en aktivitet med rejält hög puls. Och då kanske det här inte är optimalt. Då kan du ta tag i handtagen och slita för glatta livet för att jaga upp hjärtat mot maxpulsnivåer. Eller så hittar du någon annan träningsform som kan göra samma sak men som passar dig och din skada bäst.