Landning för långt fram bromsar – eller inte

”Det är dåligt att sätta ner foten en bit framför sin tyngdpunkt när man springer för då skapas det bromskrafter. Ju längre framför dig desto mer broms”. Det här är något som du troligen hört. Även jag har sagt det många gånger. Och det är helt sant. I alla fall om man pratar om en stor grupp människor. På individbasis ska man dock inte vara allt för säker. 

Som jag tagit upp flera gånger genom åren är det skillnad på en tumregel och lagar hugna i sten. I dagens polariserade debattklimat presenteras ofta stenhårda fakta som aldrig kan nyanseras och olika läger gräver allt djupare skyttegravar för att försvara sina åsikter. Bara för att en duktig löpare tränat på ett visst sätt är det inte säkert att just det sättet är det bästa för alla löpare. Och bara för att man generellt kan man säga maxpulsen sjunker lite år för år när man blir äldre så stämmer inte det för alla. Till exempel är jag nu 52 år och min maxpuls har inte sjunkit ett slag på typ 15 år. Det betyder inte att det är fel att säga att maxpulsen i regel sjunker med stigande ålder för sett till en hel befolkning stämmer det. 

Samma sak gäller så klart även löpteknik. Det finns ett flertal generella saker man kan säga när det gäller energieffektiv löpning. Men man ska samtidigt vara lite ödmjuk och inse att alla inte följer samma mall, vilket för oss till ämnet för den här artikeln.  

Jag har gjort närmare 5000 tester då jag med 3D-kameror bland annat mäter med en noggrannhet på en tiondels millimeter vara löpare sätter ner sina fötter i förhållande till tyngdpunkten och hur stora bromskrafter som uppstår. Generellt sett är bästa sättet att minska sina bromskrafter att sätta ner foten längre in under kroppen. En kraftfull majoritet av alla motionslöpare landar lite för långt framför sig och har därmed högre bromskrafter än elitlöpare vilket gör dem mindre effektiva samtidigt som det ofta ökar risken för skador. Att därför hävda att landning för långt fram ger ökade bromskrafter kan sägas vara helt korrekt. Men det är faktiskt inte alltid så. Här nedan ser du två exempel på detta. 

Bild 1 (den översta): Löparen sätter 61,4 mm framför sin tyngdpunkt och får därför sin pil som anger avståndet i grön zon (jättebra tycker analysprogrammet MotionMetrix). Men samtidigt har denna löpare ett högt värde för bromskrafter. 

Bild 2: Den här löparen sätter ner foten en bra bit framför sig, långt från den gröna zonen, men har ändå väldigt låga bromskrafter.

Att det ser ut som för just dessa löpare är inte speciellt vanligt. Men då det händer lite då och då tycker jag det är intressant att ta upp. Jag har i och för sig inte fört statistik över detta, men min känsla utifrån min erfarenhet (jag vet, en ”känsla” är inte en tillförlitlig källa) är det mer vanligt att riktigt duktiga löpare (elit) kan landa lite längre fram än vad som i teorin borde vara bra med tanke på bromskrafterna, men ändå har väldigt lite inbromsning i steget. De har hittat ett sätt som funkar alldeles utmärkt för att minska inbromsning vilket är en del i att de kan springa så snabbt. Biomekaniken är nämligen betydligt mer komplicerad än vad man kan tro. Det finns massor av olika sätt att lösa samma sak. Och det är mer som påverkar hur mycket bromskrafter som uppstår än landningen i förhållande till tyngdpunkten. 

Personligen tycker jag det här är bland det roligaste med mitt jobb. Att dagligen mäta rörelser och krafter hos löpare istället och få siffror som ibland kullkastar gammal ”sanningar” och hjälper mig att förstå hur komplexa alla orsakssamband kan vara.

 

ps. Vill du veta exakt hur långt framför dig du sätter ner din fot, hur stora dina bromskrafter är, hur belastningen ser u t i dina leder och mycket energi du kostar per meter du springer kan du boka in en analys med mig och mina 3D-kameror. Läs mer och boka här: http://www.fredrikzillen.se/motionmetrix/

 

2019-12-02T10:15:14+00:00december 2nd, 2019|Löpteknik, MotionMetrix|0 Comments