Bara för att det är sant behöver det inte vara sant

Logiken funkar inte alltid som man tänker sig, något som beror på att vår hjärna är konstruerad att hitta förklaringar och orsakssamband även där det inte finns något. Vi gillar att göra det enkelt för oss helt enkelt. Det gör att fakta kan vara helt 100 procent sann samtidigt som det inte stämmer, något som självklart även gäller kunskap om träning.

"Du har alltså kommit på ett hundraprocentigt sätt att bota huvudvärk?" Bara för att en sak är sann behöver den inte vara en bra idé. (klicka på bilden för att göra den större)

”Du har alltså kommit på ett hundraprocentigt sätt att bota huvudvärk?” Bara för att en sak är sann behöver den inte vara en bra idé. (klicka på bilden för att göra den större)

I en tid då vi via olika medier översköljs av olika sanningar när det gäller det mest väsensskilda saker kan det vara bra att påminna sig om att man ibland måste höja blicken lite och se en större bild. För bara för att något är sant, ”himlen är blå”, betyder inte det att man kan dra vilka slutsatser som helst, ”om jag åker 100 000 mil rakt upp i den blå himlen kommer allt att vara blått runt omkring mig”. För så är det inte. Åker du så långt från jordskorpan är du i rymden och det mesta kommer att vara svart bortsett från stjärnor och saker du kan se för att stjärnorna lyser på dem.

När riktigt smarta människor för några hundra år sedan lanserade idéer om att jorden är rund och att bollen vi bor på susar omkring i rymden jättesnabbt så lät det så klart helt vrickat. Om jorden är rund, varför faller vi inte av då? Ett favoritargument jag har från motståndare till idén att det är jorden som åker runt solen och inte tvärt om är: ”Om vi nu åker så snabbt genom rymden, varför kommer inte fåglarna på efterkälken då?”. Det är ju helt lysande! Logik när den är som bäst.

Problem uppstår gärna när vi inte har hela bilden. Och ett ännu större bekymmer är att vi aldrig vet om vi faktiskt har hela bilden eller tittar genom ett väldigt smalt rör. Till det kommer att vår hjärna är byggd för att förenkla omvärlden och göra den logisk och förklarligt utifrån vår egen kunskapsnivå och plats på jorden. Att skapa förklaringsmodeller är nämligen ett utmärkt sätt att skapa en känsla av trygghet, helt oavsett om modellen håller för närmare granskning eller inte. Och trygghet är viktigt. Jätteviktigt! Strävan efter att vara trygg gör att många människor hittar på sätt att förklara världen helt oavsett om det stämmer med verkligheten eller inte. Finns studier på att ju mer otrygg en människa är desto större är risken att de tror på allehanda konspirationsteorier. Vid ett universitet i Amsterdam har man testat kopplingen mellan trygghet och konspirationer. 119 personer delades in i två grupper. Den ena gruppen fick börja med att skriva ner situationer när de känner sig fullkomligt i kontroll medan den andra gruppen skrev ner gånger då de kände att de inte hade kontroll. På det här sättet fick man hälften att få en förstärkt känsla av att vara i kontroll medan de andra kände sig mer maktlösa. Därefter började de fråga deltagarna om en verklig händelse i Amsterdam där det florerade rykten om en konspiration hos det regionala styret som ska ha mörklagt fakta om ett bygge som gått åt skogen och förstört grunden för andra hus i närheten. Spännande nog visade det sig att de som fått en förstärkt känsla av kontroll innan frågorna om mörkläggningen sa att de inte trodde det var något skumt i görningen medan den andra gruppen i mycket högre grad trodde att sanningen inte kommit fram i frågan.
Det här bekräftades också av en studie som nyligen publicerades i tidskriften ”Nature” där japanska forskare scannat hjärnan på 681 personer och intervjuat dem angående deras syn på jämställdhet. Det visade sig att personer som uppvisade tydliga sexistiska tankegångar och som inte är för jämställdhet mellan könen är lite annorlunda konstruerade i hjärnan. De hade tätare substans i den delen av hjärnan som behandlar känslor som ilska, rädsla och smärta.
Alltså: Ju mer otrygg du är desto mer benägen blir du alltså att hitta på konspirationsteorier om chemtrails, 9/11, månlandningen och att kvinnor som vill ha samma rättigheter, bemötande och lön som män hatar och vill förgöra och förnedra alla karlar, något som gör världen mer trygg och begriplig.
Ogrundade konspirationsteorier är också extremt populära. Till exempel visar en studie https://archinte.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=1835348att 37 procent av en grupp på 1351 amerikaner trodde att deras variant av läkemedelsverket, Food and Drug Administration, medvetet döljer naturliga botemedel mot cancer för att stödja de mäktiga medicinföretagen.

Hjärnan är också väldigt snabb med att hitta en rationell och logisk förklaring. Sitter du på ett tåg som står på stationen och tåget på spåret bredvid börjar åka får man lätt känslan av att det är tåget du sitter på som rör sig. Hjärnan registrerar rörelsen och konstaterar att det mest rimliga är att ditt tåg har börja åka. Du sitter ju dessutom och väntar på just det.

Ett annat ganska skojigt exempel på detta läser jag om i boken ”Min hjärna och jag” där en forskare provar vad som händer när han använder ett läkemedel för att tillfälligt förlama musklerna som gör att han kan vrida ögongloberna. När han medvetet försöker flytta ögonen åt sidan går signalen till motordelen i hjärnan som skickar ut en order om att vridningen ska ske. Nu går ju inte det eftersom han med slagit ut den funktionen. Men det vet inte hjärnan. Eftersom han ser exakt samma sak framför sig när han (som hjärnan tror) har vridit på ögonen gäller det att komma på en logisk förklaring till detta. Det bästa hans hjärna kunde komma på var att hela världen måste har vridit på sig samtidigt som han vred på ögonen. Så varje gång han försökte flytta ögonen fick han en mycket verklig illusion av att det var världen som skuttat till lite åt sidan, allt annat var orimligt. Tyckte hjärnan alltså.

Om vi nu (äntligen) kopplar ihop det här med träning och löpning så kan vi börja med frågan om hög- eller lågintensiv träning och vilket som faktiskt bränner mest kalorier.

Kostar hög intensitet fler kalorier än låg? Ja. Ligger man kvar på en högre förbränning efter ett träningspass om man kör intensivt jämfört med om man kör lugnare? Ja. Då så, det betyder att högintensiv träning kostar mer kalorier och är att föredra om man vill gå ner i vikt. Nu är inte det här fel. Det är sant. Men vi kan väl komplicera det hela i alla fall. Du vill träna högintensivt och går till det lokala gymmet och kör ett stenhårt spinningpass i 30 minuter. Du tar ut dig fullkomligt och når maxpuls vid flera tillfällen. Det är högintensivt när det är som bäst och det går åt många kalorier per minut. Men å andra sidan håller du inte på så länge. Om du istället hade sprungit i ett lugnt tempo i två timmar hade du så klart inte gjort av med så många kalorier per minut men du håller på i fyra gånger så lång tid vilket gör att det hela kanske går på ett ut. Om du bränner 3,5 gånger så många kalorier i snitt per minut på spinningen (tänk på att det alltid är en viss uppvarvninga och nedvarvning vid dessa 30-minuterspass) kommer du ju faktiskt att göra av med mer på den lugna löpturen där du höll på 4 gånger så länge. Nu menar jag inte att det alltid går på ett ut. Det finns dessutom en mängd olika fysiologiska fördelar med att köra extra superhårt. Men det jag menar är att man ibland glömmer att ta med vissa delar i beräkningen vilket gör att något inte är sant bara för att det är sant.

Kan kompressionskläder och isbad påskynda återhämtningen så att du känner dig fräschare dagen efter ett hårt pass? Jepp. Även detta är helt sant. Vad bra, då är det bara att sitta där i isbadet efter varje pass och alltid sova med dina knähöga strumpor så borde ju din fysik utvecklas bättre när du alltid är lite fräschare och kan trycka på även dagen efter. Nej. Faktum är att om du tar till en massa knep för att kroppen ska återhämta sig kommer den faktiskt att bli sämre på att bygga upp och förbättra sig i längden. Kör man en fotbollsturnering eller är med i friidrotts-EM med tävlingar under flera dagar är både isbad och kompression utmärkta sätt att återhämta sig till nästa tävlingstillfälle som är ganska snart. Men på lång sikt är det sämre då kroppen upptäcker att den inte behöver göra så mycket eftersom du pysslar om den så bra efteråt. Kroppen måste fatta att den behöver förbättra sig. Du måste helt enkelt vara lite taskig mot kroppen för att utvecklas.

Lite på samma tema hamnar det här med antioxidanter. Ja, det produceras en massa fria syreradikaler i kroppen när man stressar den med hård träning, vilket är nedbrytande. Fria radikalers nedbrytning hindar man med antioxidanter. Då så, inte konstigt att det säljs så många olika preparat med antioxidanter för folk som tränar. Men om man pytsar in en massa extra antioxidanter hinner inte kroppen märka att den måste förändra sig och blir starkare och mer uthållig. Eller som idrottsforskaren Håkan Westerblad sa i samband med en studie om högintensiv träning: ”Vad vi ser är att det är stenhård träning som ger en dusch av fria radikaler som i sin tur förstör eller bryter ner kalciumkanalerna, och det triggar träningseffekten. Tar man bort de fria radikalerna med hjälp av antioxidanter så blir kalciumkanalerna inte påverkade och så får man kanske ingen träningseffekt.” (http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/gata-om-hogintensiv-traning-lost).
Mer om återhämtning hittar du här: http://www.springsnabbare.se/sov-dig-i-form/
Mer om antioxidanters inverkan på träning: http://www.springsnabbare.se/samre-prestation-av-antioxidanter-pa-burk/

Även när man pratar löpteknik finns det massor av instruktioner som i sig inte är så tokiga men som man måste sätta i ett sammanhang för att det ska bli begripligt. Det är fotens tryck mot marken och hur hårt den skjuter dig framåt som avgör vilket kraft du kan generera i din löpning. Det är därför helt logiskt att köra friidrottares favoritövning och jobba för en ”aktiv fotisättning” vilket betyder att man övar på att smälla ner foten snett neråt/bakåt under sig. Problemet med den övningen är att det känns som om man får till ett mycket kraftigare tillslag om man slår ner foten lite för långt framför sig. Det både smäller högre och känns mer i foten. Har sett mängder med personer i löpar- och friidrottsklubbar träna på sin aktiva fotisättning för att sedan när de springer slå ner foten lite för långt framför sig. Dessutom måste kroppen vara i balans. Ska man få ner foten under sig (vilket man ska) så måste man ha koll på några andra kroppsdelar. Om benet som just skjutit ifrån far iväg ganska långt bakåt blir det jättesvårt att samtidigt få ner det främre benet under sig. För om ett ben gungar långt bak vill kroppen gärna balansera upp sig genom att sträcka fram det andra. Det är därför det blir tokigt när man tänker ”frånskjut”. Ja, ett kraftfullt frånskjut är viktigt om du ska springa fort. Risken är dock att du just skickar din fot lite för långt bak vilket gör att du aldrig kan få ner den främre foten under dig på ett bra och balanserat sätt. Och när du ändå lyckas pressa ner den främre foten i marken finns risk att du ”planterar” den i marken lite för länge vilket gör att du får längre markkontakttid vilket gör det svårare att utnyttja gummisnoddseffekten som finns i muskler och senor.

Hur är det med sanningen ”du bör springa med 180 steg per minut”, stämmer det? Ja! Och nej. Vilken frekvens du har när du springer beror på lite olika faktorer, som hur långa ben du har, vilken teknik du har och, framför allt, hur fort du springer. Håller du en fart på 5.30 per kilometer kan du troligen ligga en liten bit under 180. Men springer du i 3-minuterstempo  bör du nog ligga lite högre. Så även om det är sant att många motionslöpare har en lite för låg frekvens när de springer och det kan vara helt rätt att springa med 180 steg per minut behöver det inte vara just 180 som är optimalt för dig.

Bara för att ett träningssätt eller en viss stegfrekvens funkat helt strålande för din snabbaste kompis betyder inte det att det automatiskt är det absolut bästa för dig. Prova gärna nya typer av sätt att träna men kom ihåg att det finns personer som gjort strålande prestationer genom att fokusera på lågintensiv volymträning eller nästan bara springer tröskelpass eller plötsligt börjat med jättekorta intervaller, typ 10 sekunder. Det finns de som prisar yoga som sin viktigaste framgångsfaktor medan andra är ruskigt snabba utan en enda minuts stretchande.

På temat ”det kanske inte funkar som du tror” har jag också skrivit om hur en vertikalrörelse hos löpare (hur mycket de flyttar tyngdpunkten upp och ner) både kan vara bra och dåligt beroende på hur man gör det. Läs mer här: http://www.springsnabbare.se/rorelse-i-hojdled-kan-vara-bade-bra-och-daligt/

Nu blev det mitt kanske spretigaste blogginlägg hittills, men så gott som dagligen hör jag olika ”sanningar” om träning och löpteknik som i sig är sanna men som man måste sätta i ett större sammanhang och som kan bli helt fel om man inte tar hänsyn till andra faktorer. Hoppas därför att i framtiden är mer källkritisk när du hör sanningar med anekdotisk bevisning, något som så klart gäller även detta blogginlägg.

ps.Är ibland hos klubbar och kör 90-minutersföredraget med den korta titeln: ”Allt din löptränare och snabba kompis har sagt men som ni troligen missuppfattat eller i alla fall inte menar samma sak med”. Där tar jag upp en lång rad löpteknikinstruktioner som ”fram med höften”, ”jobba med armarna”, ”luta dig framåt”, ”lyft på knät” och ett flertal andra och försöker förklara vad som egentligen menas och hur det funkar i det stora hela. Är du intresserad av att jag ska komma även till din klubb med detta föredrag är det bara att du hör av dig till: fredrik@fredrikzillen.se

2018-10-07T23:06:00+00:00november 3rd, 2015|Kost, Löpteknik, Psykologi, Studier, Träningsteori|0 Comments